Denna novellen handlar om ett brev som Moa skrev till person som hade skrivit en bok som Moa hade läst. I brevet skriver hon om hur hon har det som en fattig svensk hustru. Även fast hon inte har det bra, så skriver hon att hon aldrig någonsin skulle vilja byta ut sitt eget liv mot en överklassfrus liv. Moa tror inte på någon Gud, för hon tror inte att en god Gud skulle göra en jordbävning i Japan.
När Moa Martinsson skickar ett brev till en utländsk författare, men inte får ett svar blir hon orolig, men när tiden går glömmer hon så småningom bort brevet. Men inte författaren. När Moa och hennes familj ska på en julpjäs som hennes två minsta barn ska bara med i får dom ett problem, den minsta pijken har inga byxor. Hon måste sy om en av hennes kjolar som hon har kvar, det saknas bara en knapp. Så hennes två äldsta barn sticker iväg för att hämta en, men kommer tillbaka utan knapp, men med ett paket och ett brev ifrån utlandet. Hon blir överlycklig och tar en knapp ifrån en kostym och sätter på, på byxorna istället, och hon själv tar på sig en trasgarnkjol.
När Moa Martinsson skickar ett brev till en utländsk författare, men inte får ett svar blir hon orolig, men när tiden går glömmer hon så småningom bort brevet. Men inte författaren. När Moa och hennes familj ska på en julpjäs som hennes två minsta barn ska bara med i får dom ett problem, den minsta pijken har inga byxor. Hon måste sy om en av hennes kjolar som hon har kvar, det saknas bara en knapp. Så hennes två äldsta barn sticker iväg för att hämta en, men kommer tillbaka utan knapp, men med ett paket och ett brev ifrån utlandet. Hon blir överlycklig och tar en knapp ifrån en kostym och sätter på, på byxorna istället, och hon själv tar på sig en trasgarnkjol.
Jag tycker att det är ett konstigt språk, och jag tycker det är konstigt att hon byter ut v mot f. Men det var kanske så man skrev förr i tiden.
Förr i tiden var det fattigt, kvinnorna hade det svårt och var tvungna att jobba och slita hårt i huhållet. Det märker man i denna texten att Moa skriver om fattigdomen och hur svårt det kan vara att vara ensam till 5 barn.
Samband mellan dessa 3 noveller är att det är ett gammaldags språk, och dom använder annorlunda meningar och ord, än vad vi gör nu.
I denna texten är det ju Moa som skriver om sitt eget liv, hon skriver hur hon har det och att hennes man inte är hemma på veckorna. Så hon måste ta hand om 5 barn själv, och göra allt som ska göras helt ensam.
