Sommarpratarna

Hur gick dina tankar när du lyssnade?
Han har kämpat för att bli bra och för att inte låta någon trycka ner honom oavsett vad.

Man får inte den respekt man förtjänar bara för att man har en annan hudfärg och kommer från ett annat land.

Bara för att man har det bra nu, behöver inte det betyda att man alltid har haft det bra. Att han alltid ville ha uppmärksamhet.

Var det något särskilt du reagerade över?
Att dom inte fick spela fotboll, polisen kom och stod i vägen, dom blev utslängda osv.

Det jag reagerade över var hur hon respekteras bara för att hon är från ett annat land, eller för att hon ser lite annorlunda ut än alla andra. Att hon alltid får frågor om vart hon kommer ifrån osv.

Att han blev slagen utan anledning för de mesta, och att socialen ljuger för honom bara för att få honom att följa med till ett barnhem.

Vad tyckte du var bra i programmet?
Hans livshistoria.

Att man fick höra hur hon hade växt upp.

Att man fick veta om hans barndom, man märker att alla har inte alltid en bra barndom.

Lärde du dig något om personen som du lyssnade på?
Han växte upp i Kenya. Älskar att spela fotboll, var med i Manchester United.

Hon kom till Sverige när hon var två.

Han har varit på flera olika barnhem, och hos flera olika fosterfamiljer under sin barndom.

Kände du igen dig i något som berättades?

Grammatik

Thomas vill gråta. Det är hans fel att kostymen är så ful och illgrön. Snälla mamma som ordnat ett så fint kalas. Han stänger dörren till sitt rum, tänder inte lamporna. Rullgardinen är neddragen. Rummet är stilla och mörkt. Dagsljuset silas in genom en liten glipa i gardinen. Här skulle han kunna förbli. Ligga under sängen i dunklet och bara andas. Med näsan mot sängspjälorna. I en lukt av dammråttor och linoleumgolv. Det vore sorgligt men det allra bästa. Finns där något monster under sängen? Nej, där finns bara Thomas.

Pronomen:
hans, det, han, sitt, något,

Substantiv:
Thomas, fel, kostymen, mamma, kalas, dörren, rum, lampa, rullgardin, rummet, glipa, gardin, säng, näsan, lukt, dammråttor, monster, sängen, dagsljuset, sängspjälorna, linoleumgolv, dunklet

Adverb:
inte,

Verb:
gråta, vill, är, ordnat, stänger, tänder, silas, kunna, ligga, andas, skulle, förbli, finns, vore,

Konjuktioner:
och, så, men,

Interjektioner:

Adjektiv:
ful, illgrön, snäll, fint, stilla, mörkt, liten, bästa, sorgligt, neddragen,

Räkneord:
ett, en,

Prepositioner:
till, i, under, med, in, här, genom, där,

Subjektioner:
att, som, bara,

Vad jag har lärt mig:

*Dom olika betydelserna för adjektiv, verb, prepositioner, pronomen, substativ, adverb, subjektioner, konjuktioner.

*att ord som tillhör adjektiv går att kompensera ex: han är ful, han är fulare, han är fulast.

Diskussions frågor - Mina tankar

• Ungdomar har ett sämre språk än vuxna.
  Mina tankar: Ja det har dom för att dom är uppvuxna med svärord, slang, förkortningar m.m. Och dom tänker inte lika mycket på vad dom säger som vuxna.
• Det är okej att säga hora eller bög till någon man är arg på.
  Mina tankar: Nej det är det inte egentligen, men hora är ju ett “yrke”, eller något man kan bestämma sig för att vara. Bög är något man inte kan bestämma om man är det eller inte, så då kan ju dom som är bögar ta illa upp för något som dom inte valt att vara, uta bara är det. Men dom som är horor kan ju bestämma själva om dom vill vara hora eller inte, så dom kanske inte tar lika illa upp.
• Ungdomars språk är roligare och mer fantasifullare än vuxnas.
  Mina tankar: Vuxnas srpåk är oftast mer bestämmt än ungdomars för att dom använder olika fraser och ord. Sen har ju ungdomarna mer slang och förkortningar så det blir ju mer fantasifullare.
• Det är okej om en elev svär i klassrummet.
  Mina tankar: Om en elev svär i klassrummet så är ddet oftast ingen som reagerar eller tar åt sig eller något sådant. Men det är kanske inte alla som tycker det är okej att en elev svär i klassrummet.
• Det är okej om en lärare svär i klassrummet.
  Mina tankar: Om en lärare svär i klassrummet är det flera som reagerar för att den är den vuxna och vissa ser upp till dom och har dom som förebilder eller något liknande. Och reaktionen är kanske inte alltid den postitivaste om en lärare svär.
• Hur stor roll tror du att ditt talspråk spelar för hur andra människor uppfattar dig? Och hur är det när du själv träffar nya människor: Påverkar deras språk hur du uppfattar (och kanske bedömer) dem?
  Mina tankar: På det sättet man pratar med någon för första gången bestämmer nog myclet hur man tycker att den andra pratar, och man dömer ganska fort vilken ”roll” den personen har. Om det är en person som kanske pratar väldigt tyst då dömer man nog den ganska snabbt till att vara blyg, eller tvärt om, om det är någon som vågar säga rakt ut vad den tycker då dömer man den till att vara ganska sälvsäker och veta vad den håller på med.
• Att använda svordomar är fult och obildat och gör språket fattigare. Detta är en vanlig åsikt, särskillt bland äldre människor. Har det rätt som tycker så?
  Mins tankar: Till viss del är det ju rätt, men samtidigt är det ju många som uttrycker sig genom svärord och sånt, sen att det gör språket fattigare är ganska så rätt, för man lägger ju till en svordom när man inte har något annan att säga.

Moa Martinson Ur Moa i brev och bilder

Denna novellen handlar om ett brev som Moa skrev till person som hade skrivit en bok som Moa hade läst. I brevet skriver hon om hur hon har det som en fattig svensk hustru. Även fast hon inte har det bra, så skriver hon att hon aldrig någonsin skulle vilja byta ut sitt eget liv mot en överklassfrus liv. Moa tror inte på någon Gud, för hon tror inte att en god Gud skulle göra en jordbävning i Japan.

När Moa Martinsson skickar ett brev till en utländsk författare, men inte får ett svar blir hon orolig, men när tiden går glömmer hon så småningom bort brevet. Men inte författaren. När Moa och hennes familj ska på en julpjäs som hennes två minsta barn ska bara med i får dom ett problem, den minsta pijken har inga byxor. Hon måste sy om en av hennes kjolar som hon har kvar, det saknas bara en knapp. Så hennes två äldsta barn sticker iväg för att hämta en, men kommer tillbaka utan knapp, men med ett paket och ett brev ifrån utlandet. Hon blir överlycklig och tar en knapp ifrån en kostym och sätter på, på byxorna istället, och hon själv tar på sig en trasgarnkjol.

Jag tycker att det är ett konstigt språk, och jag tycker det är konstigt att hon byter ut v mot f. Men det var kanske så man skrev förr i tiden. 

Förr i tiden var det fattigt, kvinnorna hade det svårt och var tvungna att jobba och slita hårt i huhållet. Det märker man i denna texten att Moa skriver om fattigdomen och hur svårt det kan vara att vara ensam till 5 barn.

Samband mellan dessa 3 noveller är att det är ett gammaldags språk, och dom använder annorlunda meningar och ord, än vad vi gör nu.

I denna texten är det ju Moa som skriver om sitt eget liv, hon skriver hur hon har det och att hennes man inte är hemma på veckorna. Så hon måste ta hand om 5 barn själv, och göra allt som ska göras helt ensam.  

Kapitel 24

Kälken gick fortare och fortare ju längre ner de kom, samtidigt blev vinden kallare och kallare, Jonas började tappa kontrollen, han ramlade av kälken, med Gabriel i ett stenhårt grepp så att han inte skulle försvinna under den kalla mjuka snön. Nu var både Jonas och Gabe helt borta. Medvetslös låg Jonas på den mjuka kalla snön med ett fast grepp om Gabriel, det fanns ingen värme någonstans, inte i Jonas minnen, inte från den stora runda gula solen, inte ens från dom själva.

Nu hörde han det igen, Jonas hörde musiken från den lilla stugan. Han måste ta sig dit, han måste ta sig dit för att få värme till sig själv och till Gabriel, för att överleva denna kylan måste han komma dit bort till stugan. Jonas försökte ta sig upp på benen men han kom ingenstans, han kunde inte äns släppa taget om Gabe. Jonas försökte än en gång att försöka få fram ett litet minne av solen, av värmen, om han bara skulle kunna få fram ett litet minne skulle han kunna ta sig upp få fötter igen och komma in i värmen.

När de båda låg där på snön, hörde dom plötsligt mjuka dämpade fotsteg i snön, kanske är det någon som har sett dom. Kanske är det någon som tänker rädda dom, ta med dom in i värmen, nu är värmen kanske inte långt borta för dom. ”Hallå!”, ropade en röst, ”Behöver ni ni hjälp?” Jonas öppnade ögonen förvånad över att rösten hade frågat dem om de behövde hjälp, han såg en stor gestalt med kängor upp till knäna, en stor dunjacka & kort mörkt hår. ”Kom så hjälper jag er in i värmen”, sa rösten ”Ni ser ut att frysa riktigt mycket”. Jonas fick hjälp upp på fötter, han fick låna den stora dunjackan och mannen med det vänliga ansiktet tog Gabriel i sin famn.

De började gå mot stugan med den varma brasan, all kärlek, och alla äkta känslor. Dom varma ljusen blev klarare ju närmre stugan de kom, Jonas kände sig varm, han var på väg mot sitt nya liv i Annorstädes. I den varma stugan satt en hel familj och väntade, minnet, tänkte Jonas. Det är precis som i minnet, fast en annan familj.

I den gamla mannens knä i den stora fåtöljen i hörnet satt två barn, en pojke och en flicka, dom är tvillingar, Jonas kan se det för att dom såg ut att vara lika långa och hade nästan samma ansikte. Och i soffan till höger satt en gamal kvinna som antagligen är mormor, och igemte henne satt en yngre kvinna, mamman. I ett annat hörn stod en stor grön gran med blinkande lampor, glittrande tråd, skinande glaskulor och en stor silvrig stjärna på toppen. Under granen låg något som ser ut som lådor, i olika former med färglatt pappaer runt om, och snören i alla möjliga färger, det är paket.

”Var det dom som vi såg igenom fönstret pappa?”, frågade flickan från hörnet, ”Ja det är det”, sa mannen. Flickan kom fram till Gabriel och gullade lite med honom innan kvinnan från soffan ställde sig upp och sa ”Välkomna hit, ni får mer än gärna stanna här, ska vi äta då?” hon pekade menande mot köket, och alla gick in i köket och Jonas följde efter med blicken fäst på Gabriel i mannens famn.

Så mycket mat på ett ända ställe hade Jonas aldrig sett i hela sitt liv, och han skulle få äta utav det. För första gången hade Jonas haft en måltid utan att prata eller att få höra om känslor, och om andras promblem eller något annat. Han trivdes verkligen med det, han ville verkligen inte tillbaka till Enahanda, han tänker stanna här i Annorstädes tillsammans med Gabriel och denna familjen.

”Nu tar vi paketerna!” utbrast båda barnen samtidigt. Paketer, tänkte Jonas, har dom paketer till honom och Gabriel också? Eller kommer dom bara få titta på när alla andra fick paketer? ”Vi måste vänta på tomten” sa mamman, och samtidigt kom det in en lite äldre man in igenom dörren med stort vitt skägg, röd klädsel och stora svarta kängor. Tomten, tänker Jonas, han kommer att få vara med att fira jul i Annorstädes.

Mannen i den röda klädslen gick fram till granen med allt glitter och alla lampor, och alla dom fina julklapparna under granen. Han tog ett paket från golvet och läste upp namnet, den lilla pojken kom fram skuttandes upp till taket av lycka, tog paketen och tackade. Det fortsatte så tills alla klappar under granen var slut, både Gabe och Jonas hade fått några paketer var med fina omslagspapper och glänsande snören. Även fast mamman hade lyckats skrapa ihop lite småsaker som prestenter när de blev hämtade av mannen, kände Jonas lycka. Jonas kände riktig lycka och riktig kärlek för första gången i sitt nya liv.

Jättebra Olivia! Väldigt bra detaljerat och beskrivning fick en att se allt framför sig. Vissa meningar du skriver blir väldigt långa. Jag tror du kan skriva om den och förkorta den. Tänk heller inte alltid på att så ofta börja en mening med (och, men, sen osv.)

Stavfelen markerade jag med rosa.

Den utvalde - sammanfattning

Den utvalde handlar om Jonas, han bor i ett strikt och "isolerat" område som kallas för Enahanda, Enahanda betyder likadant. Han bor där med sin mor, far och syster Lily. Ingen där kan se färg, det finns ingen sol, ingen vind, inga backar, ingen snö eller regn. Men det är något speciellt med Jonas. Hans ögon är mycket ljusare än alla andras. En dag när Jonas och hans kompis Asher kastar ett äpple fram och tillbaka, ser Jonas något konstigt på äpplet för en stund, men sen är det borta.

Alla barn under tolv år är indelade i ålders grupper, det börjar med ettor och går upp till tolvor, Jonas är själv en tolva. Efter tolv spelar åldern ingen roll, då jobbar man till man blir gammal sen bor man på ett ålderdomshem tills man blir befriad. Befriad kan betyda att man kanske dör eller åker Annorstädes (utanför deras samhälle).

Varje år har dom en cermoni, då blir alla barn ett år äldre och bytar åldersgrupp, varje år får man något nytt som bevisar att man blir större och mognare. Tolvornas cermoni är viktigast. Dom får reda på vilket jobb dom ska få jobba med, och sedan gå en utbildning för att lära sig hur man ska göra. Jonas var född som barn nr nitton under det året, därför sitter han som nr nitton som ska ropas upp på scenen under deras cemoni. Jonas har en annan kompis som heter Fiona och hon sitter som nr arton, hon ropas upp på scenen och får reda på sitt arebete, sen är det Jonas tur. Men ledaren i äldrekommittén, dom som bestämmer i deras samhälle, hoppas över Jonas och alla blir chockade.

När alla andra i tolvan har fått reda på sitt jobb, börjar äldrekommitténs ledare prata, hon säger att det inte var ett misstag att hoppa över Jonas, man sparar det bästa tills sist. Ledaren kallar upp Jonas på scenen och när han kollar ut i publiken ser dom annorlunda ut, dom ser inte ut som vanligt. Äldrekommitténs ledare berättar att Jonas ska få ett mycket viktigt arbete, han ska bli samhällets minnesbevarare. Att vara minnesbevarare innebär att man måste ha generationer efter generationers minnen från förr. Han måste ha intelligens, integritet, mod och ha förmågan att se bortom, att se bortom är något speciellt som har med Jonas ögon att göra, han kan se färg fast han är inte medveten om det.

När Jonas ska gå till sin första utbildningsdag sällskapar han med Fiona, för hon ska till samma ställe, Fiona skyndar sig in och Jonas kollar efter henne, då ser han att hennes hår ser annorlunda ut. Det var samma sak som hände med äpplet och alla människor i publiken. När Jonas kommer in till den gamla minnesbevararen frågar Jonas honom om dom där sakerna och minnesbevararen förklarar att han kan se färgen röd. Den gamla minnesbevararen förklarar för Jonas vad som kommer hända, och han berättar att han ska överföra hans minnen till Jonas. 

Den utvalde kap 6-7

Får dom nya cyklar när dom blir för små?
Kan två stycken få samma uppdrag?
Vad menas med Annorstädes?

Den utvalde, kapitel 4-5

?
Varför firar man en befrielse?


!
Befrielse behöver kanske inte alltid vara döden

Rättstavning

Dom som är födda på 30-talet är runt 70 år.

På 50-talet var Sverige annorlunda om man jämför med nu.

Vi är födda på 90-talet.

Min mammas morfar dig på 00-talet.

Min mamma föddes på 60-talet.

The green mile utspelar sig år 1935.

År 1997 är jag född.

Jag känner mig jätteglad.

Min mammas mormor är jattegammal.

En bok som jag läser är jättebra.

David kan bli jättesur.

Ibland har vi jättemånga läxor.

Skolan, som ligger i Ullared, är ganska stor.

Annie och Kajsa, som är mina vänner, är snälla.

Lena, som är våran lärare, kan undervisa i svenska och engelska.

Jag läser en bok som är, det är twilight-sagan.

The Green Mile

Jag trodde först att Percy skulle ge över dom flugorna eller vad det är, som han fick av John till William.

Va det svårare för John att få ut flugorna när han tog bort tumören från Melinda?

Vart tog mr Jingels vägen? Dog han?

Jag tror att Percy sköt William för att han ska ju ändå ifrån the green mile.

The Green Mile

Jag tror John kände det som Del kände för att han räddade mr. Jingels, så nu är John nog död.
Percy har nog skuld känslor.

Varför sa han som va en klient till John att man inte kunde lita på negrar?
Hur kan John göra så att musen lever och att Paul får veck sin urinvägsinflammation.?

Kort skrivning - "Green Mile"

Varför sparkar dom bara inte Percy?

Jag tror John hade en känsla av att William hade något för sig. (vilket han hade)

Percy är kaxig i vanliga fall, men när det kommer till lite mer allvarliga saker så blir han feg.

Dödsstraff

Jag är både för och emot dödsstraff. För att dom människor som gör saker som är förbjudet eller dåligt borde få dödsstraff, och dom som gör saker som inte är lika allvarligt, men ändå dåliga saker borde bara få sitta i fängelse på livstid istället.

Civilkurage

Jag skulle önska att jag har civilkurage i en situation där dom plågar djur, för jag är emot det och hade önskat att jag vågat gå in och säga till att det är väldigt fel med djurplågeri.

Jag skulle även önska att jag har civilkurage när vuxna misshandlar barn utan någon anledning.

Novell

Detta är den "färdiga" novellen!

Första Utkastet

Om Någonting Händer

1. Huvudpersonen har 249 serie magasin och har flyttat till en ny lägenhet med sin mamma, mamman är sliten för att hon är missbrukare av något slag och har en sjukdom. Skulle det hända något med mamman ska huvudpersonen ringa till moster Vanja. Huvudpersonen går ut för att kolla runt lite och när han/hon går tillbaka står det en polisbil utanför Tonys pizzeria. Det kommer en fågel på vägen hem som ger huvudpersonen en blick som kan betyda att något har hänt. När han/hon kollar in i mammans rum så har det hänt något.

2. Författaren valde att inte säga något för att man ska kunna leva sig lättare in i rollen som läsare!

3. Det har hänt något med mamman som gör huvudperson lite osäker så den måste ringa till moster Vanja, eller så ska man kanske kunna föreställa de som händer utan att ens veta vad som händer.

4. Jag valde en cola burk för att huvudpersonen dricker det under nästan hela novellen!















By: Kristian Hedberg

licensierade enligt Creative Commons 2.0 / BY

Novell Börjor

Mamma kommer rasande in i mitt rum, men vad har jag gjort? "Förklara det här" "Vad menar du?" "Min spegel är sönder, den var hel i morse och du är den ända som varit hemma!" Hade jag tagit sönder den?

"Hallå?" Det hördes inget ljud längre. Jag backade lite och ljudet började igen, "hallå?!" ljudet tystnade.

Ordspråksfilm

Vi har gjort en film om hur man kan använda olika ordspråk.